suecaloca

... e ju rätt komplicerat... När jag tittar tillbaka o läser mina gamla inlägg i ämnet,
står d klart hur stark den känslan e.. o hur gärna man vill att den ska vara.
 Helst för evigt, men iaf lite längre än till imorgon. Men det e ju tyvärr nånting man inte rår över.
Hur goda intentioner man än har så blir d ändå lite som d vill. Eller vem d nu e som vill, hmm.
 Har ju varit kär en hel massa gånger,
 o mer än en gång varit sååå övertygad om att just HAN e den rätte...
Måste ju därför börja fundera över va d e som får en att bli så hopplös gång på gång?
 Eller e d bara jag som e så? D verkar ju lite omöjligt ...
Nog för att alla e unika men kärlek e ju rätt basic faktiskt :D
 Men hur jag än funderar så kommer jag inte fram till nåt vettigt...
 Inte som duger som slutgiltigt svar iaf...
Men har ju, trots allt, lärt mig av tidigare erfarenheter,
 så den här gången (jaklart jag e kär, e alltid d hihi),
 ska jag ta d liiiite lugnare, lite mer som d kommer...
Och kanske e det d som e tricket! Kanske blir d rätt nu?
 Hahaha, d e nog som d sägs... Hoppet e d sista som lämnar en..